Det är nog sant, vi unga är nog kräsna och lata.
Vi tar inte vad som helst, utan säger ifrån, men vi tar inte heller vilket sorts jobb som helst, vilka förhållanden som helst.
Isf så ställer vi oss i ett hörn och tittar på.
Är vi hemma, får vi diskat,städa,tvättat, och mat på bordet när vi kommmer hem ifrån skola och jobb.

Klart vi blir bekvämma och tror att livet kommer serveras på silver fat hela livet och att vi aldrig kommer behlva lyfta ett finger.
Jag själv flyttade hemifrån för ett halvår sedan, i och för sig till min pojkvön och hans familj men känner en sorts panik att inte ha någonstans att ta vägen efter gymmnasiet.
Ingen trygghet finns kvar, man ska skaffa lägenhet,ha bra jobb, bra betyg, bra familjeliv osv.
Bara en massa måsten.
Klart att om tryggheten finns kvar att man stannar i det och slipper alla måsten.

Jag tror dock att det ibland det kan vara bra att få kämpa och kastas ut i vuxen livet. att få ta ansvar för sina egan misstag och saker.

Anledningen till att vi unga sitter allmer hemma, flyttar hemifrån mycket senare än tidigare generationer.
jag måste skylla ifrån mig och tycka att det är vi vuxna gör allt mer för sina barn. gör det för bekvämmt.
Jag skulle också vilja säga att det finns anledningar till att vi unga lever våra liv i en bubbla, för vi måste inte ta tag i våra liv.
Vi kan leva på våra föräldrar, vi kan leva på socialbidrag.
Vi är för bekvämma men en dag kommer det ta stopp och vi måste inse att vi måste ta tag i våra liv.