Det finns många olika sorters människor.
Man märker det inte alltid men man kan inte sluta bli förvånad eller förundrats, eller jag kan iaf inte sluta förvånas.

Jag satt mig tidigt denna morgon på bussen och just i denna stund slog det mig hur olika vi människor är, hur vi beteer oss, hur vi klär oss och allmänt hur vi är som människor.
Just på en buss blir allt detta så tydligt.

Mammor med snoriga barnnäsor ända upp till halsen på dem.
Tanter med regn rock och alldeles för stora skor, och sedan en sådan fin liten rull väska, till varorna hon ska handla senare under dagen.
Ungdomar som antingen stänger in sig i ett hörn med ipod lurarna instopade i öronen eller annars sitter de där och stirrrar.
Invandraren som sitter med skolböcker, ihopp om att lära sig Svenska,

Vi ska leva i ett Sverige där det ska finnas rätt till frihet. Ett Sverige där det ska finnas rätt till att vara annorlunda.
Men hur ska vi kunna vara mer annorulnda?
Jag menar på att vi är annorlunda det är bara tankarna, de negativa tankarna som finns där inom oss som måste bort.
Det handlar egentligen inte om hat för en annan människa utan om rädslan när vi står där oförstående.
Inte medvetna om vår omgivning.